Emlan

Jag sträckte sakta och försiktigt ut mitt hjärta till honom, det fanns ingen jag hellre hade velat ge det till. Till en början höll han mitt hjärta som en liten fågelunge i sina händer, varsamt. Jag var lyckligast i världen när han tog min hand i sin, när han viskade fina ord som inte fick mig att sluta le, när det var självklart att han skulle krypa så nära som möjligt för att andas in och lukta i min nacke för att viska de finaste orden på jorden "jag älskar dig" innan jag somnade i hans armar.



Här får du för att du vågade ekar det i mitt huvud.