Emlan

Kan någon någonsin vara tillräckligt bra? Det känns som att jag klättrar på ett berg och när jag äntligen ska ta steget upp på toppen så faller jag handlöst bakåt kanske av en knuff, nästan ända ner. Jag har alltid bara rest mig upp och försökt igen, gång på gång och gör det fortfarande. Men vet inte om jag orkar mer, känslan av att veta att man inte räcker till och aldrig kommer att göra bryter ner mig.

Själv har jag en vana att behandla andra precis sådär som jag hatar att bli behandlad. Skillnaden är kanske att nu är det min tur att sträcka ut händerna och knuffa.